Chock...

Fullt ös i dag.

Först bvc, där vi fick positiva besked, Leo hade gått upp! :D

Efter det besöket var det dags för den där tidningsbilden.

När jag kollade i Leos garderob efter nått som han kunde ha på sej var där tomt.

Inte en enda body, å inte hade vi tvättat heller...?! Hur lyckas man med sånt? :P

Det fick bli en body i storlek 62. Den fick duga. :D

Hade samma problem när vi skulle leta upp nått passande till Viggo.

Där fick det bli skjorta. :D

När Viggo var nyfödd kan jag lova att den här bilden kändes hundra gånger viktigare. Hans kläder var strategiskt valda. :)

Mina med, märkligt nog då jag ser för jävlig ut på den bilden... :S

Anyway, själva bilden kommer nog bli fin denna gången, Viggo blev toppen bra i allafall. :) Å jag har en tunika som inte visar armarna, som var enorma sist. :) Man har som jag tidigare nämnt inte så bra kroppsuppfattning när man precis har fått barn, man tycker man är så mycket smalare än vad är. :)

Efter fotograferingen åkte vi hem å åt lite.

Sen lämnade jag å Viggo lillebror å pappa hemma å stack till lekplatsen.

Martin ringde efter en timme, precis när Viggo kommit i gång å börjat leka å trodde att Leo var hungrig. Han somnade dock om, så vi kunde stanna en stund till.

Jättekul, mysigt med fika(jag bjuder igen, snart! :D) å mammaprat.

Men det sista som hände blev ett riktigt trauma.

Barnen hade gått ut från lekplatsen, å vi satt i godan ro å trodde de lekte på fotbollsplanen jämte ända tills vi hör:

Småungarna är på vägen!

En av dessa småungar var min stora kille.

Han sprang där precis jämte bilarna. :(

Å tror ni han kom när jag ropade?

Usch, fy fan vad jag blev rädd.

Det är nog det värsta jag varit med hem som mamma.

Viggo förstod nog inte allvaret å sprang skrattade åt samma håll igen, så jag satte ungen på cyklen å åkte hem å lipade. :(

Hoppas verkligen han förstod att jag blev arg å rädd å aldrig gör om det!

Jag vill be om ursäkt för att vi bara gick sådär.

Hormoner å skräck är ingen bra kombo...

När jag kom hem var Leo hungrig.

Typsikt, så då lipade jag lite till av dåligt samvete.

Har sagt det innan å säger det igen, mitt kroniska dåliga samvete kommer bli det allra tuffaste med att ha två barn.

Nu till nått betydligt roligare än den skräckhistorien.

Efter två veckor å tolv samtal till tre:s kundtjänst har jag äntligen en fungernade Iphone 4! :D

Jag kan då rakt inte med den, men det ska man ju kunna lära sej såsmånigom. :)

Har fått till facebook appen åtminstone. :)

Å kommit in på bloggplatsen, men jag klarar inte zooma. :D

Hoppas som sagt på å lära mej nån gång i allafall. :D

Jag har dock inte ett inga nummer inlagda på den, så bli inte förvånade om jag frågar vem sms å liknande är i från. :D

Avslutningsvis kan jag meddela att mina grabbar har fått en ny kusin i dag.

Marina å Rogers son, Hannas lillebror, Alexander.

Grattis!