Nä.

Den här dagen blev allt annat än det jag tänkt från början.

Vi tar det från början.

Leo har varit hostig om kvällarna ett par dagar nu å när han vaknade efter morronluren vid tio tyckte jag att rosslet i bröstet som han haft tidigare var tillbaka.

Bestämde mej för att åka på vårdcentralens drop-in å kolla upp det i säkerhets skull.

Sagt å gjort, körde först in å lämnade Viggo hos Stina så han slapp följa med.

Det var ingen kö alls så vi fick hjälp fort.

Jag hade räknat med att få ungefär samma besked som sist, dvs

lite trånga luftvägar men inte mer än vad som är normalt för småbarn..

Ack så fel jag hade, jag gick där i från med ganska mycket mer.

För det första tog de både halsprov å blodprov på honom den här gången. inget av dessavisade nått.

Däremot konstaterades det att min stackars lilla son har en släng av falsk krupp orsakad av förkylningsvirus å med hem hade vi två olika inhalations-sparyer å en åttadagars-dos med Betapred.

Jag bestämde mej även för å byta vårdteam då både sköterskan vi först träffade å läkaren sen var toppen.

Varför ska vi gå å tillhöra de läkare jag avskyr när vi har rätt å välja?!

Efter sjukhusbesöket bjöd Stina på mat.  

Hon å Viggo hade varit både på Guldfynd å på torget å ätit mjukglass å allt hade funkat hur bra som helst.

Dessutom hade de köpt blommor till mej för att jag var så gullig. :)

Försökte lägga Leo i Stinas säng,men nixpix, han skulle då rakt inte sova där.

När vi kom hem vid halv två däckade han som först.

Viggo som vaknat upp på den gnälliga sidan av sängen i morse var trött å frusen å fick kolla på film, men somnade innan vinjetten var slut å kändes varm å febrig.

Hann liksom inte väcka honom då för i samma veva kom en tvättmaskinskillen med en ersättningsmaskin som vi ska ha medan de försöker laga vår igen..?!

Jag vill helst aldrig mer se skiten, men LG verkar inte ge upp...

När det var fixat å jag lyckades väcka Viggo kunde feber konstateras hos honom å jag stod plötsligt med två sjuklingar till barn som båda var hungriga som vargar.

Efter en anigens stressad matlagning lugnade i allafall Leo ner sej.

Å Viggo's alvedon började också verka i samma veva som mamma å pappa kom för å hämta pajen jag å Viggo bakat till dem å som vi egentligen tänkt köra dit med innan de kom hem men inte hann med mitt i allt.

De var bara inom en snabbis men mamma hann meddela att hon pratat med logopeden på jobbet som trodde att Viggos stammning inte var vanlig oskyldig barnstammning utan the real deal.

Ungefär då rasade allt, i allafall inne i mej.

För det blev ännu värre när Martin läste på en annan sida än den jag varit inne på å där man uppmanas söka hjälp direkt å att barnen riskerar att få bestående språk-funktionshinder å att väntetider till logopeder är långa m.m

Jag har så dåligt samvete att jag kunde dött av det!

Min lilla fina pojke.

Han som alltid pratat så bra stammar jätte-jätte mycket å kan kanske fortsätta göra det resten av livet, bli mobbad å skrattad åt å svårt å prata inför andra å få det kämpigt i livet..?!

Jag vill bara ta honom i famnen å hålla honom där å skydda honom!

Fy f*n vad jag mår dåligt. :(

Det kommer skyllas på mej för en förskola kanske hade kontaktat logoped tidigare å jag inte gett honom den möjligheten.

Jo, i kväll dömer jag mej själv stenhårt, men jag vill hans bara hans bästa å att han ska slippa lida å bli ett fall för andras dömande liksom, han lider liksom inte själv av det än men in rädsla är ju att vi å andra ska göra det svårt å värre för honom.

Såklart måste detta komma upp en fredagskväll också, när ingen hjälp finns å få.

Men på måndag ska jag ringa bvc å kräva remiss...!

Det värsta är att jag verkligen inte har ignorerat det heller, utan till å med frågat på bvc där det mest rycktes på axlarna.

Men nu ska jag stå på mej...!

Jag vill bara gråta känner jag å just denna delen var inlägget blev så rörigt, men nån kanske fattar hur jag menar...

För att helt byta ämne så kom Martin hem med en present till sej själv å Viggo(å i framtiden även Leo..) i dag i form av ett Nintendo Wii.

Jag blev inte överexalterad det medges, spela tv-spel när man är tre år, det klingar inte helt rätt i mina öron, men Viggo tyckte bowlingen var kul i allafall. :) Men det kommer vara ytterst begränsat med spelande för hans del så länge som det är möjligt..

 

Jag har fått låna Saras Wii-fit å ska se om jag lyckas stjäla nån minut å test det. Kanske är det ultimat för mej, kanske inte...?

Jag vill ha nått frågespel typ buzz, men det finns nog inte va?

Morrondagens tur till Bromölla får vi ställa in med tanke på smittorisken från Leo's sida i allafall.

Viggo hade ingen feber när han la sej i kväll så det verkar bara varit en tillfällig febertopp å de där misstänkta prickarna har inte blivit fler heller... Mycket märkligt det där...

Nu ska jag sippa i mej lite vin å se BB, sen ska jag sova å hoppas på en bra mycket bättre morrondag...

Ska bara tala om en sista grej.

Min bebis är inte så liten alls längre, i dag har han rest sej upp flera gånger helt själv. :D

Rest sej mot grejer då alltså. Så duktig.