Mycket som snurrar.

Har slagit mej ner vid datorn med min kaffe kopp å skolböckerna.

Laddar inför å sätta i gång att skriva samt att ringa till Geriatrik-mottagningen i Kristianstad.

Fråga kan man ju alltid. Eller hur? :D

Det kändes sorgligt när jag körde hem efter att ha lämnat barnen i dag.

Inte för att de inte ville dit eller var ledsna eller så, men för att jag kan inte förtränga känslan av att Leo är för stor för att gå kvar på den "lilla avdelningen".

Jag menar inte att han skulle va före i utvecklingen på nått vis eller så, men de övriga barnen känns ljusår yngre än min 2½ åring.

Jag kan inte gör nått mer än att acceptera, men som sagt, det känns i själen, framför allt för jag vet hur mycket Leo tyckter om speciellt en av de pojkar som fick flytta till nästa avdelning. :(

Nu är det full fokus på läkemedel här en stund, sen får jag nog ägna ett par minuter åt att skyffla lite i det fallfärdiga hemmet. :D

Hörs om en stund!