Det här håller ju inte.

Allvarligt talat.
Jag håller på å krypa ur skinnet av olust inför jobbstarten.
Då är det inte vanlig tillbaka-från-semestern-ångest utan nått mer.
Nått djupare.

Fortsätter det kännas så här måste jag ta steget.
Då är det dags för mej att säga tack å hej å göra något annat.

Frågan är bara vad i hela friden det skulle vara..?