Men varför?

Galnaste å finaste barnen jag vet! :)

Kände mej så pigg å glad å lättad i eftermiddags.
Nästan som jag var innan hela den där uttjatade depp-krisen som började smyga sej på förra hösten.
Men sen bara vände alla tankar igen å ångesten över allt omständigt å tradigt som händer runt i kring bara river i bröstet.
Jag är arg, ledsen, stressad å frustrerad.
Framför allt över att aldrig känna mej lugn å tillfreds.
Jag har blivit bättre på å va snäll mot mej själv, men det är ett evigt stridande mellan dåligt samvete å hoppfullhet å mellan glädje å sorgsenhet.

Undrar om det nånsin vänder på riktigt?