Ni har ju märkt hur off å fåordig jag är för tillfället.
Det finns en orsak.
En rejäl deppsvacka.
Som egentligen inte har någon förklaring alls.
Ingenting känns rolig för tillfället å jag får ångest av allt.
Det har börjat vid ungefär samma tid som förra året å smugit sej på mej precis som då.
Å det känns tungt denna gången också, även om jag har fler redskap att hantera mej på.
Jag är ledsen.
Men mest arg för att jag inte orkar eller vill någonting.
Å för att jag är så svag å mår dåligt utan någon som helst orsak.
Å över att det här går utöver familjen.
Jag har allt man kan önska.
Ändå känns allt så trist.
Jag ska kämpa mej tillbaka.
Men nu vet ni läget.