Jojjomen.
Blodsockerfall a la Leo.
Han är ledsen.
Ulkar eller kräks.
Är hungrig å äter å dricker lite sen somnar han en stund.
Sen vaknar han å förhoppningsvis sitt vanliga pigga jag igen.
<3
Jag har lärt mej å känna igen det å vet vid det här laget när det är läge att va hemma å ta en vilodag.
Det hade varit lite smått spännande å mäta hans blodsocker i dessa lägen.
För det har vi aldrig gjort.
Däremot har jag back in the days, när det här hände oftare, fått besked från barnmottagningen att det inte är något att oroa sej för(fast det gör man ju ändå).
Vi får ta det för vad det är å va glada över att det var bra länge sen sist i allafall. :)