Så kan man också fira. :)

Jag avslutade denna sjuårsdag med att smita i väg å träna ett killer-pass yoga.

Å med killer syftar jag på försök till balans-positioner á la yogagirl! :P
Jag är så galet osmidigt å balansen är inte på topp,en jag krigade.
Å njöt.
Yoga är verkligen härligt. :)

Innan jag stack hann Viggo få "sitt första samtal från långt bort" när Stina ringde för å gratulera samt äta den underbara önskematen: falukorv å makaroner. :P
Å så har födelsedagsbarnet spelat ut hela känsloregistret! :)
Han har varit glad, lycklig, sur, retfull, spelat över å varit fly förbannad. :)

Direkt när vi kom hem i eftermiddags sa jag åt Viggo att leta fram sitt ute-sittunderlägg så att han har nått å sitta på när de ska till ihre i morron.
Det där underläget ska för övrigt alltid ligga i hans skolväska, men han har packat ur det å (såklart!) slarvat bort det.
Ungen fick spelet å började skälla.
(Jo, det krävs ytterst lite ibland)
Han gapade att han skulle ringa polisen så de kunde hämta mej,
(var får han det i från?! jag har då aldrig hotat med polisen!)
I vilket fall ville han inte ha mej som mamma längre å jag var sämsta mamman i världen.
*emojiapansomhållerförögonen*
(Allt för jag bad honom hitta något han själv förlagt. :P)

Sittunderlägget hittades pojken lugnade ner sej.
Ett par timmar senare frågade jag hur det hade gått?
Om han fick tag på polisen å om de verkligen hämtade mammor? :)
Då klappade han mej på ryggen å sa:
"Ah. Jag tänker inte ringa.
Du är ju världens bästa mamma."

Man får veta att man lever alltid. ;)

Men jag säger som jag brukar säga till barnen: tänk om vi inte haft dem.. Vad tråkigt vi skulle ha då. :)

I det stora hela har det varit en fin födelsedag, trots att vi spenderat större delen av den hemifrån å på olika håll. :)
(Mest jag som har dåligt samvete för det kan jag tänka.. :P)

Resten av kvällen ska jag ägna åt tv-tittande. :)

Tack för i dag å gonatt! :)