Nu börjar det ordna upp sej. :)

Började eftermiddagen med ångest över allt jag inte orkar å funderingar på om alla andra också är slitna eller om det bara är jag?
Det har tagit över min hjärna känns det som.
Är det alla år av sömnlöshet å non-stop framåt-ångande som kommer i fatt?
Är jag fortfarande ovan att stiga upp å jobba fem(fyra) dagar i streck?
Eller måste jag bara inse att det är så här det är?
Att jag inte orkar allt jag vill(å egentligen ingen annan heller men det talar ingen om?)?

När Martin kom hem piggnade jag faktiskt till av tanken på vår oplanerade helg å kvällens matkasse-trots(vem grillar inte i dag liksom?) å städade av altanen! :)

Det finns hopp om sommar i luften i dag.
Ljumna kvällar å mina älskade bad(å stugan!) jag längtar.
Å fram tills dess funkar rosé på altanen i väntan på fredagsgill utmärkt! :)