Lycka men ändå inte.

Försöker njuta av lugnet mellan bråken men glädjen vill inte riktigt infinna sej.
Det känns som jag misslyckas vad jag än gör just nu.

Efter befriande nakenbad å skogs runda känns sinnet lättare men jag ändå inte sluta grubbla över hur jag blev så trasig egentligen?

Ansvaret för förändring ligger i vilket fall hos mej.
Å med ett glas sangria i handen lovar jag mej själv att ordna upp det här nu.

Prioritera rätt å sortera.
Jag vill leva mitt liv inte bara ta mej igenom det.

Varför är det så himla svårt för mej att låta lyckan å glädjen ta överhanden?
Den finns ju där.
Alltid egentligen.