Man kan vrida det i evigheter.

Seriöst.
Jag orkar inte.

Jag vet varken ut eller in.
Jag kämpar å sluter för att alla ska må bra.
Barnen förståss.
(Stackars dom alltså. De kommer få lida för sin barndom hela livet känns det som. :()
Men också Martin.
Å jag själv.

Men hur å vad jag än gör slutar det alltid med flera steg tillbaka.
Det har varat länge nu det här å jag vill inte mer.
Jag vill vända.
Men vet inte hur.