Tungrott...

Vad besviken jag är alltså.

Jag har dragit på det här med å gå till doktorn i över ett år.
Mest för jag prioriterat bort det.
Å tänkt:
"det blir bättre snart"
"jag är väl inte tröttare än nån annan"
"skärp dej"
Osv osv.

Sen tycker jag väl lite att det är meningslöst å gå till doktorn.
Man bli aldrig tagen på allvar å avfärdas lättvindigt.
Å då blir det liksom enklare att bara hålla med om "att det är nog ganska okej ändå".
Ljuga för läkare(å psykologer) det är en talang jag besitter vill jag lova.

I dag var jag dock taggad.
Hade fått nog av att aldrig orka.
Å fick en tid låååångt in i framtiden.

Å det känns som en katastrof.
Jag behöver hjälp nu.
Riktig hjälp.
Av någon som tror på mej.
En doktor. Som kan förklara alla symtom med ett medicinskt fel helst.

För samtidigt är jag livrädd att det inte hittas något.
Att det är jag själv som gör mej trött.
Att jag mår dåligt utan orsak.
För det är obotbart hos mej vad det verkar.
Jag är i nån gråzon även bland psykiska åkommor å hur blir man hjälp då?

Jag vet att jag är vuxen å måste ta eget ansvar.
Men just nu hade det varit skönt med lite hjälp faktisk..