Ett försök.

Har spenderat kvällen på skolan, sånguppvisning å föräldramöte med Viggos klass.
Ett trivsamt möte tycker jag, sakligt å bra. ;)

Iskallt om fötterna var det dock(frös redan hemma men fick inte ta med ulltofflorna för Martin...!) så jag har bäddat ner mej under tjockt täcke å pläd tillsammans med Sookie. ;)

Det är fotboll på tv å Martin hoppas nog på att jag ska ge upp hans involverande i Downtown abbey efter att han sov sej i genom två avsnitt i går, men jag tänker inte vika mej så lätt där å ska se lördagens Så mycket bättre i stället tänkte jag.

Men mest av allt håller jag tummarna för att jag somnar någonstans mitt i utan å grubbla över mitt läkarbesök.
Har faktiskt bestämt mej för å ta med mej Martin dit(trots att både Anna å Stina erbjudit sej. <3) mest som vittne å så han kan stoppa mej om jag börjar ljuga...
Han om någon vet ju hur jag mått på sistone(å typ 10 år tillbaka... :() å förhoppningsvis kan hans närvaro dämpa min instinkt att bara avfärda allt å skynda därifrån...
Om jag inte kan motivera mej själv att jag förtjänar hjälp så är ju familjen motivation i sej.

Nog ältat om det.
Nu ska jag viga en stund åt tolkningar av en av mina största barndomsidoler å förhoppningvis sova lite.

Kram å gonatt!