Lite tystare än vanligt.

Jo.
Som ni märker är jag inte särskilt bloggflitig just nu.

Men jag tänker ni är nog lite trötta på allt gnyl om ångest å instabilt psyke.
Det är jag i allafall.
Men ändå.

Jag är inte helt frisk. Å så är det med det.
Antingen låtsas vi järnet här eller så fortsätter tjatet.

Att inte fortsätta berätta det allra mesta känns inte aktuellt(ni var ju nästan med under mina förlossningar för tusan. :P) men ni ska veta att trots att jag berättar mer än vad många(obloggande människor) förstår sej på så mörkar jag mycket.
För er.
Å för mej själv.

Men det är slut med det nu.

Det är en ångestblogg just nu.
Hur mycket jag än skäms över att erkänna det...