Depp-dipp.

Jomen.
I dag borde jag stannat hemma under mitt täckte.
Har känt mej så himla utmattad å ledsen å ofokuserad hela dagen.

Har hållt mej samman genom att planera mat å träning å roliga saker.
Inte det bästa engagemanget på själv arbetet precis, men jag tycker ändå jag klarat mej bra efter mina förutsättningar.

Det tjatas å tjatas om hur viktigt det är att leva i nuet, men tänk om man inte kan det då?
Är det vad man ska sträva efter eller är det okej att längta i från vardagen å drömma sej bort när man är helt slut, i stället för att ständigt ha dåligt samvete för att man inte är helt tillfreds i det där nuet..?!


Jag försöker verkligen njuta av vardagen med, å jag lyckas många gånger, men under dagar som denna längtar jag å drömmer mest.

Det är väl tröttheten som spökar antar jag..?
(Nix ingen reda med nattsömnen ännu..!)
Å kanske undermedveten stress över morrondagens läkarbesök..?
(Hur säger man? Ge mej medicin å psykoterapi?)

Nu ska jag vila en stund å sen förhoppningsvis rycka upp mej en aning! :D