Lite bättre! :)

Ska föreställa min favvis-emoji förståss! ;)

Övertrött å flamsig skulle jag beskriva mej själv just nu.
Om känslorna åker bergådalbana undrar ni?
Jotack. Det kan man lätt påstå. ;)

Nu är jag ju dock hellre euforisk å fnissig än otrevlig å lättprovocerad men det har varit en tuff dag.

Jag klamrar mej vid citatet "om du inte behöver medicin kommer du inte känna något alls" å väljer att rida ut den här känslostormen i hopp om att komma ut som mej själv på andra sidan...!

Ångest har jag faktiskt inte haft sådär hysteriskt alls sen jag började med medicinen å under längre å längre stunder känner jag mej som innan.
Å med innan menar jag när ångesten inte var ständigt närvarande.
Å det i sin tur är nog egentligen någon gång innan Viggo föddes.
För åtta år sen.
Förstår ni hur länge jag inte mått som jag borde..?!

Anyway.
Jag är hoppfull som ni här.
Även om jag inte riktigt vågar tro att det äntligen vänder..

För övrigt tycker jag faktiskt att ni är ganska så kassa på å kommentera.
Besöksstatistiken klättrar högre å högre men det är ändå nästan jämt tyst som i graven från er. :(
Till å med när jag tigger å ber. :P

Kommentarer gör det så mycket roligare å jag blir så glad för era små rader! :)

Så.
Pretty please?
Säg något..!
;)

I kväll väljer jag bort löpbandet å ersätter det med rostad mjuk pepparkaka å glögg i äkta "i-morron-är-vi-lediga-anda"! ;)
Till det fortsätter vi med VD som egentligen mest känns fjantigt efter downtown(jag behöver klass! Vad ska man se?! ;)).

Nu ska jag gosa lite med min Leo.

Kram å hej!