2016 mitt egoår.

  Jaha.

Jag har ju svamlat en massa här om "min plan för mej själv" inför det kommande nya året.

(att det redan gått en månad? det har jag nog knappt insett förrän nu..!)

I vilket fall.

Redan långt innan Viggo ens börjat växa i min mage lovade jag mej själv att jag aldrig skulle bli en sån där mamma som skulle låta mej själv förfalla.

Förbli klagandes överviktig, inte sminka mej å leva mitt liv i mjukisbyxor.

Livet ville mej en anigens annorlunda.

Kan väl knappast skylla mitt föräldraskap på hela förfallet(även om två graviditeter av frosseri å sex år av vaknätter förståss satt sina spår) utan det är väl snarare mitt deperimerade tillstånd som haft mest påverkan på mitt fysiska å ytliga jag.

Jag har inte mått särskilt bra på länge å det har synts.

Någonstans i all ångest har jag både prioriterat bort mej själv omedvetet å som straff för jag inte har fungerat som "jag borde".

Träningen har jag tack å lov hittat fram till under de senaste åren, men övriga mej, not-so-prio ännu.

Jag har ju sannerligen inte valt ett välbetalt yrke å det tar alltid emot att lägga pengar på mej själv när någon annan behöver något mer, men det är snarare tid än pengar jag är snål mot mej själv med.

Nu ska det dock till en förändring.

Jag mår bättre.

Å jag förtjänar att göra det.

Å jag förtjänar att visa hur bra jag faktiskt mår.

Så rent praktiskt har jag följande plan:

• Jag har öppnat ett sparkonto där jag sätter in 300 kronor i månaden som SKA läggas på mej själv. Klipptid, finkläder eller annat in kategori "lyx".
  
• Piff i vardagen ska prioriteras. Smink, hårband å nagellack. Smycken eller någon annan detalj för å väga upp "mjukisbxor" å foppatofflor på jobbet.
  

• Träningen ska forstätta ha hög prio, både för fysikens skulle, men mest för hur bra jag alltid mår efter ett pass.
  

Det må låta en anigens banalt, men jag har att mej själv sist så himla, himla länge att jag måste planera i detalj för att få till en positiv förändring.

2016 blir året det händer.

För det är jag värd nu!