Den här lilla busen stegade in till provtagningen med siktet inställt på lådan där de förvarar sina du-var-så-duktig-presenter där han plockade fram ännu en dinosaurie som han ville ha.

Redan innan provet var taget. :D

Snacka om att känna sej som hemma. :P

Han var superduktig även i dag å det gick förvånansvärt fort, hela proceduren inklusive väntan på vår tur.

Annars känner jag mej förhållandevis lugn i själen i dag.

Sista(förhoppningsvis!) gluten-testet är lämnat, nu väntar vi bara på svaren(negativa, ännu mer förhoppningsvis!).

Å s¨åag har prata med dagis om lite som tyngt mej å kan återigen konstatera att de är underbara på Leo's avdelning å att de verkligen gör allt för min lille kille där, å att de förstår både honom å mej!

Det är helt galet hur djupa spår Viggo's första dagis-tid satt i mej, när det kommer till att trigga oro.

Skillnaden mot då å nu är att jag står på mej å att personalen är mer än villiga att ha en öppen dialog. :)

Solen strålar å värmer ute å det kan mycket väl va den som bidrar till min positiva syn denna torsdag. :D

Bara barnkalaset kvar nu, sen bör lugnet lägga sej i ett par dagar åtminstone. :D

Nu ska jag koncentrera mej helhjärtat på Agda-93-års måltidssituation, den väldigt roliga individuella uppgiften i nya kursen. :D

Kram på er!   

Bloggservern buggade å Martin kollar på ytterligare ett skitprogram i linje med hans fruktansvärda tv-smak nämligen "Svenska Rivieran"

Dessutom somnade han halvvägs, men tror ni jag bytte kanal för det? :)

Snacka om uttråkat läge eller vad? :D

Har ägnat min timme i radiotystnad åt att leta efter den perfekta lilla klockan.

Typ väckarklocka i pastellfärg, lite retro liksom, men små silver kulor till fötter...

Jag har dock inte funnit nått ditåt alls än.

Synd.

Annars har jag ju jobbat i dag.

Fått lite uträttat tycker jag, men det är nog ändå mitt största stressmoment just nu, det här med att jag är på jobbet mer sällan.

Annars känns det där tiodagars-passet inte så jobbigt ännu faktiskt.

2 down å 7 to go liksom. :)

Får göra det bästa av läget helt enkelt. :D

Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar till April å Maj, då jag bara ska ägna mej åt praktik(utan en massa uppgifter med från skolan hoppas jag..).

 

Viggo hade en kompis med sej hem från dagis å eftermiddagen å kvällen fortsatte i ett lugnt tempo.

På dagis har det dessutom bestämts att om Leo inte blir förvirrad av det ska han bara äta lunch på sin avdelning å övriga mål på mellanavdelningen där han faktiskt håller till mest även fast där är fulltecknat med barn.

Hurra till det. Även om det inte funkar, är det det yttersta beviset på att de inte ignorerar mej, eller framför allt Leo. :)

 

Nu dog tv:n här också, precis när Svenska Hollywood-fruar började....

Ooooh så synd. Eller inte..? :P

Martin har inte ens märkt nått, utan snarkar vidare... Sittande?

 

Vad ska man säga?

Ännu en vanlig dag i det Arvidssonska hemmet. :D

 

Ska bara vänta in tvättmaskinen, sen går jag å lägger mej.

I morron fylls dagen med sista plugg-rycket i läkemedelskursen, på måndag startar vi nämligen organisation å ledarskap. :D

Hoppas det bara blir lite sammanfattning å så över tills fredag, så jag hinner klart innan deadline. :D

Kram på er. :)

Har slagit mej ner vid datorn med min kaffe kopp å skolböckerna.

Laddar inför å sätta i gång att skriva samt att ringa till Geriatrik-mottagningen i Kristianstad.

Fråga kan man ju alltid. Eller hur? :D

Det kändes sorgligt när jag körde hem efter att ha lämnat barnen i dag.

Inte för att de inte ville dit eller var ledsna eller så, men för att jag kan inte förtränga känslan av att Leo är för stor för att gå kvar på den "lilla avdelningen".

Jag menar inte att han skulle va före i utvecklingen på nått vis eller så, men de övriga barnen känns ljusår yngre än min 2½ åring.

Jag kan inte gör nått mer än att acceptera, men som sagt, det känns i själen, framför allt för jag vet hur mycket Leo tyckter om speciellt en av de pojkar som fick flytta till nästa avdelning. :(

Nu är det full fokus på läkemedel här en stund, sen får jag nog ägna ett par minuter åt att skyffla lite i det fallfärdiga hemmet. :D

Hörs om en stund!

 

Har fått en finne å medföljande eksem på näsan.

Intressant va? :P

Glasögonen skaver.

Där av ett stort plåster mitt i ansiktet. :D

Ligger här på soffan å är besviken.

På grund av platsbrist får inte Leo byta avdelning på dagis tillsammans med sina kompisar. Han blir ensam kvar tillsammans med en tvååring till å resten av barnen är mindre.

Varför händer alltid det här oss?

Inget jag kan påverka, är det fullt så är det fullt, men jag kan erkänna att jag retar i hjäl mej på det faktum att majoriteten av de barn som fyller avdelningen där Leo inte får plats egentligen inte behöver gå på förskolan. :(

Jag litar på att pedagogerna kommer göra allt vad de kan för å se min son å möta honom på hans nivå, å det här är inte i närheten av hur det kändes när Viggo inte belv uppflyttad förra året, men det känns ändå inte helt rätt i hjärtat. :(

Bok hämtad, kaffet upphällt å open office nerladdat.

Skolbänken, here I come. :)

Det gick som en dans å lämna grabbarna, Viggo började bygga järnväg på stört å Leo vinkade Hejdå som ingenting.

Så så skönt å kunna gå därifrån å känna att de trivs å är tillfreds med situationen.

Själv ska jag då ge mej i kast med å läsa in mej på ett häfte å ett kapitel om Psykologiskt åldrande å skriva en reflektion.

Snacka om luddig uppgift...?

Jag får gå på chans helt enkelt å hoppas jag får med det lärarna önskar. :D

När jag var på plats i skolan för å hämta boken kände jag verkligen att jag gör rätt som väljer att läsa, både den här kursen å utbildningen i Växjö.

Jag älskar att lära mej nya saker å att utvecklas. Det är liksom sån jag är. :D 

Hur det ska lösas rent praktiskt, det hoppas jag få svar på inom det närmsta. :)

Såklart skulle jag även behöva lite nya grejer för å underlätta, men det får vänta till ett senare skede. :D

     

Datorväska, en bra penna å microsoft office.

 

Nu ska jag sätta fart. :D