Jag plockade aldrig upp någon tidning i eftermiddags.
Jag bara satt rakt upp å ner i ljusens sken å lyssnade på musik å var fredagslycklig.

Tänkte på hur bra jag har det.
Hur fina våra barn är.
Att vi har fått det så fint här.
Vilken toppenman jag har.

Å på att jag tvunget måste fylla 30 nästa år.
Livet är för kort å jag bara rusar igenom det.
Jag måste sluta stressa å ta mej samman mer.
Å göra allt vad jag kan för att barnen inte ska ärva mina svaga sidor å min förmåga att döma mej själv hårdast.

Jag är så glad å tacksam för vad jag har fått.
Å har lovat mej själv att komma i håg det lite oftare...!

Galnaste å finaste barnen jag vet! :)

Kände mej så pigg å glad å lättad i eftermiddags.
Nästan som jag var innan hela den där uttjatade depp-krisen som började smyga sej på förra hösten.
Men sen bara vände alla tankar igen å ångesten över allt omständigt å tradigt som händer runt i kring bara river i bröstet.
Jag är arg, ledsen, stressad å frustrerad.
Framför allt över att aldrig känna mej lugn å tillfreds.
Jag har blivit bättre på å va snäll mot mej själv, men det är ett evigt stridande mellan dåligt samvete å hoppfullhet å mellan glädje å sorgsenhet.

Undrar om det nånsin vänder på riktigt?

"jag vill baka kladdkaka"
"måste vi verkligen det? jag vet inte om jag orkar det just i dag"
"men mamma, du orkar ju aldrig nått på kvällarna!!!"

(Å inte får dom lediga lovdagar heller. :( Buuuhuuuu!)

/ hälsningar en mamma som
inte känner sej särskilt nöjd med sej själv.

Frukost på G! :)

Här inleds veckan med en natt fylld av mardrömmar om att försova sej. Vaknade med andan i halsen klockan fem å kunde inte somna om.
Å så har jag helt galet dåligt samvete.
Vecka 44, då är det höstlov å inte en enda ledig dag har jag ordnat. :(
Morfarn har tänkt ett steg längre å ledig på fredag å hämtar barnen tidigare dagen innan, men jag hade ju inte dött av att ha tagit lite f-ledigt... :(
Nu är det som det är, men nästa gång det är lov, då ska jag prioritera lite bättre.

Ja ja, hoppas ni får en bra dag!
Vi hörs senare! :)

Hela dagen har jag kämpat med världens ångest.
Jag håller på å krypa ur mitt eget skinn av stress å olust.

Har varit nära att bryta i hop flertalet gånger å det enda jag fokuserar på är att jag ska få träna vid sex å förhoppningsvis må bättre sen.

Jag har blivit så mycket bättre på å hantera, sortera å övervinna det här, men under dagar som denna är det enda som råder bot på rastlösheten att sysselsätta mej...

Har till å med varit på återvinningsstationen med en del bråte i dag.
Det var premiär. :P

Barnen har ju haft en varsin kompisar här i eftermiddag. :)
Dom har ätit våfflor för glatta livet. :)
Viggo å hans polare(som äntligen tål katter! :)) har jag inte märkt av alls å när Leo insåg att det är viktigare att ha kul än att få bestämma har det fått prima även för dom. :)

Kul när dom orkar å det funkar bra! :)