Jag känner mej lite som Ernst ser ut på den här bilden.

All over the place.

Jag återkommer, förhoppningsvis mera samlad, efter spinningen sen! :)

Nu är det på tok för mycket som snurrar i huvudet..

Ärligt talat?
Vi har en något sämre period i den här familjen.

Barnen är så himla arga å sura i princip konstant å det känns lite som det enda jag gör är att försöka förhindra katastrofer å bita mej i kinderna för att inte skrika tillbaka å flippa jag också.

Så. Himla. Utmattande.

Jag känner mej låst å frustrerad.
Å ledsen.
Å orolig förståss.
Å funderar på om de mår dåligt över något?
Inte trivs med sina liv?

Vi får hoppas att det bara är en down-period(hos båda barnen samtidigt...? Tur jag är bättre nuförtiden!) å göra det bästa för att start-over i dag. ;)

Vi börjar med frukost sen ska vi bocka av våra måsten så fort som möjligt så vi kan ta lite lugn helg innan alla kalas! :)

Ha en fin dag.
Vi hörs! :)

Alla har väl nån sådär grej som man gillar även fast det inte finns någon som helst logik i det?
Något man gör eller tycker extra mycket om trots att det inte "passar in" i ens "vanliga" personlighet. :P

(Att älska Die Hard-filmerna tex. *emojiapan som håller för ögonen*)

Min absolut märkligaste guilty pleasure är det här:

Jag har alltid ä-l-s-k-a-t å handla på apotek.

Har absolut ingen som helst aning om varför egentligen, men det är något visst med salvor å migränmediciner tydligen. :D

Apotea.se är sedan länge min absoluta favorit å nu beställer jag min receptbelagda medicin därifrån med(hur bra? Bank-id å medikamenten i brevlådan dagen efter!) å varje gång slinker det märkligt nog med minst något mer än just medicinen.

:)

Vad har ni för guilty pleasure? ;)

  Jaha.

Jag har ju svamlat en massa här om "min plan för mej själv" inför det kommande nya året.

(att det redan gått en månad? det har jag nog knappt insett förrän nu..!)

I vilket fall.

Redan långt innan Viggo ens börjat växa i min mage lovade jag mej själv att jag aldrig skulle bli en sån där mamma som skulle låta mej själv förfalla.

Förbli klagandes överviktig, inte sminka mej å leva mitt liv i mjukisbyxor.

Livet ville mej en anigens annorlunda.

Kan väl knappast skylla mitt föräldraskap på hela förfallet(även om två graviditeter av frosseri å sex år av vaknätter förståss satt sina spår) utan det är väl snarare mitt deperimerade tillstånd som haft mest påverkan på mitt fysiska å ytliga jag.

Jag har inte mått särskilt bra på länge å det har synts.

Någonstans i all ångest har jag både prioriterat bort mej själv omedvetet å som straff för jag inte har fungerat som "jag borde".

Träningen har jag tack å lov hittat fram till under de senaste åren, men övriga mej, not-so-prio ännu.

Jag har ju sannerligen inte valt ett välbetalt yrke å det tar alltid emot att lägga pengar på mej själv när någon annan behöver något mer, men det är snarare tid än pengar jag är snål mot mej själv med.

Nu ska det dock till en förändring.

Jag mår bättre.

Å jag förtjänar att göra det.

Å jag förtjänar att visa hur bra jag faktiskt mår.

Så rent praktiskt har jag följande plan:

• Jag har öppnat ett sparkonto där jag sätter in 300 kronor i månaden som SKA läggas på mej själv. Klipptid, finkläder eller annat in kategori "lyx".
  
• Piff i vardagen ska prioriteras. Smink, hårband å nagellack. Smycken eller någon annan detalj för å väga upp "mjukisbxor" å foppatofflor på jobbet.
  

• Träningen ska forstätta ha hög prio, både för fysikens skulle, men mest för hur bra jag alltid mår efter ett pass.
  

Det må låta en anigens banalt, men jag har att mej själv sist så himla, himla länge att jag måste planera i detalj för att få till en positiv förändring.

2016 blir året det händer.

För det är jag värd nu!

Lämnade in min telefon för felsök i dag.

Håller tummarna att den är lättlagad å snart tillbaka i min ägo.

Tro det eller ej, men jag överlever utan både social medier å bloggen under dagtid å när jag inte är hemma, men allt annat, å då framför allt min bank-app är det en anigens mer nervigt att inte ha tillgängligt fort....

Dessutom insåg jag just att jag bara har en massa gamla nummer i i telefonboken som var sparad i mitt sim, så de som jag använder i nutid är ju lagrade i telefonen. :(

Måndag jag å jag å Leo är hemma själva.

Han har bädda ner sej under ett täcke på en dyna i vardagsrummet å kolla mario-filmer på youtube medan jag bloggar lite från datorn här.

Ska snart masa mej ner i duschen(nix, inte frisk nog för träning. :() men först måste jag ju knåpa ner ett par rader till er. :D

Tanken slog mej just hur bra jag mår.

Måndagar har varit så tunga, å vardagen i stort för den delen, men nu finns det ork efter jobbet å allt motstånd jag har känt som gjort allt så tungt är praktiskt taget helt borta.

Att jag skule svara så himla, himla bra på medicinen, vem kunde tro det?

Jag har sagt det innan, men det tål å sägas igen: jag känner mej som jag igen.

Å det bir mer å mer uppenbart hur länge sen det faktiskt var jag kände mej såhär "vanlig".

Ingen anledning att va bitter över slösad tid dock, men blicka framåt, det är det sannerligen lönt å göra nuförtiden. :D

Jag har som jag tidigare svamlat om en plan för mej själv för 2016 på det mera ytliga å materiella planet, men det får ni vänta ännu ett par dagar att läsa detaljerna om tänker jag. :)

I vilket fall.

Hej på er därute. (besöksrekord hela helgen för övrigt. <3)   

Lämna gärna en liten rad i förbifarten så lovar jag att uppdatera er med allt jag planerar så fort jag har mera tid. :)