Varför finns inte sånna här tröjor till vuxna för? ;)

( http://www.kappahl.com/sv-SE/kappahl/kids/alla-barnplagg/321737/ )

Jag kan ju knappt kommunicera utan emojis(saknar det så här på bloggen!) som den sms-nörd jag är å hade gladeligen tagit på mej en tröja med emojis(som ni vet! :P)

Anyway.
Här sitter vi å vrålglor på våra skärmar jag å barnen.
De har en liten lego-paus å Viggo ser på julkalendern! ;)

Den må va utskälld å hatad å "inte som vanligt" men Viggo älskar den å jag gillar med det jag hör. ;)

Jag sitter här å funderar lite på hur snabbt dagen gick å på att min eviga tungsinthet faktiskt har lättat.
Jag känner igen mej själv, den gamla Lisa som jag var för typ tio år sen.
Som vill göra saker å ser positivt på det mesta.

Tänk vad onödigt länge jag inte mått mitt bästa?
Det är inte så att det varit katastrof under tio år, jag har mått bra också, det har jag verkligen.
Men i perioder å i synnerhet de senaste åren har jag tagit på mej för mycket å inte haft någon ork kvar till vettiga å roliga saker å framför allt de senaste månaderna har ju ångesten tagit över som de flesta av er vet.

Men nu som sagt.
Känns det lättare.
Jag vågar hoppas lite på att medicinen hjälper mej att få den där extra sparken att orka å kunna förvalta alla verktyg jag egentligen har att tillgå.
Å att jag kanske får må mer bra än dåligt framöver.

Alla får tycka vad de vill å det är säkerligen olika, men för mej var medicinering en bra idé å en magisk hjälp vad det verkar so far.
(Blygsam optimism är bättre än besvikelse dock. ;P)

Nu ska jag ordna i hop lite mat här innan vi ska till förskolan å kolla på vår tärn-gosse! ;)

Kram å tack för ni läser(å skriver en kommentar eller två?! :P) <3

Ska föreställa min favvis-emoji förståss! ;)

Övertrött å flamsig skulle jag beskriva mej själv just nu.
Om känslorna åker bergådalbana undrar ni?
Jotack. Det kan man lätt påstå. ;)

Nu är jag ju dock hellre euforisk å fnissig än otrevlig å lättprovocerad men det har varit en tuff dag.

Jag klamrar mej vid citatet "om du inte behöver medicin kommer du inte känna något alls" å väljer att rida ut den här känslostormen i hopp om att komma ut som mej själv på andra sidan...!

Ångest har jag faktiskt inte haft sådär hysteriskt alls sen jag började med medicinen å under längre å längre stunder känner jag mej som innan.
Å med innan menar jag när ångesten inte var ständigt närvarande.
Å det i sin tur är nog egentligen någon gång innan Viggo föddes.
För åtta år sen.
Förstår ni hur länge jag inte mått som jag borde..?!

Anyway.
Jag är hoppfull som ni här.
Även om jag inte riktigt vågar tro att det äntligen vänder..

För övrigt tycker jag faktiskt att ni är ganska så kassa på å kommentera.
Besöksstatistiken klättrar högre å högre men det är ändå nästan jämt tyst som i graven från er. :(
Till å med när jag tigger å ber. :P

Kommentarer gör det så mycket roligare å jag blir så glad för era små rader! :)

Så.
Pretty please?
Säg något..!
;)

I kväll väljer jag bort löpbandet å ersätter det med rostad mjuk pepparkaka å glögg i äkta "i-morron-är-vi-lediga-anda"! ;)
Till det fortsätter vi med VD som egentligen mest känns fjantigt efter downtown(jag behöver klass! Vad ska man se?! ;)).

Nu ska jag gosa lite med min Leo.

Kram å hej!

Inte mindre än två tidsinställda inlägg har jag bjudit
på denna onsdag.
Hoppas ni gillar! ;)

Jag har en rätt vidrig dag faktiskt.
Medicinpåverkan(började med en hel tablett i går som sagt!) eller bara dåligt humör, men jag känner mej med irriterad.
Noll tålamod å har fått behärska mej rejält för att inte snäsa å va otrevlig hela dagen.

Tur jag inte ska i väg på något i kväll å att jag är ledig i morron i fall det dåliga humöret skulle hänga i...

Nu ska jag vila en stund innan det är dags för matlagning å övriga vardagsbestyr här.

Kram å hej! ;)

Längtar tills dessa slår ut...! ;)

Har precis vinkat av Martin å Viggo till pingisen å pustar ett par sekunder efter "matlagning"(falukorv å pasta å omelett, så lagat å lagat vet jag inte. :P).

Måndagar ja.
De har inneburit ångest å olust i jag vet inte hur många veckor tillbaka.
Förra måndagen var jag avtrubbad å drogad så då var det lugnt å i dag känns det faktiskt också okej.
I kväll är sista gången med en halv tablett å from å med i morron ska jag öka till en om dagen.
Analysen so far är ju då den där drogade känslan de första dagarna å total aptitförlust å muntorrhet efter det. Sen kom jag på att det inte var krav på å ta tabletten på morronen å bytte tid till kvällen å har nu eventuella biverkningar på natten i stället.
Något mentalt sammanbrott å mer ångest har det dock inte varit tal om ur mina tio dagar med medicinen å jag håller mina tummar för att just den biverkning inte drabbar mej under kommande veckor.

Jag vill inte ropa hej ännu, men jag är hoppfull inför hur jag faktiskt kan bli hjälpt rejält på kemisk väg. :D

Det här ljuset från Lagerhaus kan varmt rekommenderas, likaså Ikeas i "lite finare glasburk" som heter Lugga av budget-varianterna av doftljus.

Vilka sorter gillar ni?
Mitt förråd börjar sina här å jag vill gärna ha tips om vilka jag ska spana efter framöver? ;)

Annars sitter jag här å sörjer Downtown Abbey. Jag är ju inte så bra på att avsluta serier(vad drog jag ut på sista Dexter-avsnittet, 1 år..?!) å söker med ljus å lykta efter en serie av lika hög kvalité som kan hålla min sorg nere fram tills det kommer nya GoT-avsnitt.

Så sitter ni inne med världens bästa serie-tips snälla dela med er..? :)

Nu ska jag stoppa undan min telefon å tvinga Leo att spela lite spel med mej här. ;)

Sen ska jag fixa resterande av veckans tidsinställda inlägg å dejta löpbandet sen vid åtta. ;)

Vi hörs!
Kram å hej!

Ful-enen är pimpad.

Med en mer blå slinga än vad bilden visar som jag roffade åt mej hemma hos mamma.
Inte så jättemycket snyggare kanske.
Men det får duga. :P

Först bara måste jag älta av mej lite medicin-tankar.
Började med mina tabletter(mot nedstämdhet då alltså...!) i lördags.
En halv tablett nu från start å jag är som jag varit inne på innan beredd på å krascha å deppa i hop totalt innan det "ska vända" å få mitt psyke stabilare å förhoppningsvis dämpa min ångest(å den bästa av världar utrota det sistnämnda! :)).
Jag känner mej inte ryckigare i humöret eller mer nedstämd än.
Inte alls.
Men däremot har jag både dag å i går haft känsla av att "va drogad". En känsla som närmst beskrivs som en bakfylla eller trötthet efter en magsjuka(hos barnen med måååånga vaknätter!).
Jag känner mej okoncentrerad å får anstränga mej för å inte sitta å stirra blint framför mej..
Okej, det var liiiite överdrivet, men ni fattar kanske hur jag menar?

Jag avskyr å förlora kontrollen(vägrade ju lustgas när barnen föddes av den anledningen för tusan! :P) så den här upplevelsen av att va "trög" är sjukt obehaglig.

Å såklart tvivlar jag.
Tänker är det värt det?
Ska jag va sån här jämt om jag äter medicinen?
Behöver jag verkligen?
Är det så farligt?
Om jag kanske kunde...?

Sen tänker jag på att min doktor sa att om jag inte behöver medicinera så känner jag ingenting alls.
Å det gör jag, om än obehag än så länge.
Så.
Jag forsätter kriga. Å hoppas.

Å faktiskt tror jag att jag är lite normalare i huvudet nu i kväll...?
*håller tummarna*

Så nu fick jag ur mej det.
Nog för denna gången då.
Men räkna med mer tjat framöver. ;P

Tycker det vad en aningens dålig respons på mitt tidsinställda inlägg i dag.

Så jag frågar igen. :)

Vad äter man på Väla/i Helsingborg?

Annars då?

Jo. Vi har tränat i kväll jag å Stina.
På gymmet i stan. Box-pass.
Riktgt kul.
Men så hiiiiiimla svååååårt.
Fast det var ju bara andra gången jag testade trots allt. ;)

Nu ska jag fortsätta med Ernst julavsnitt(finns på play!) här, så vi är i fatt lagom till torsdag när det är dags för nya de avsnitten! ;)

Vi hörs i morron.
Kram å hej på er! ;)