Ni vet ju det mesta om vad som händer här, i min lilla värld å ni vet att jag inte brukar bli särskilt politisk eller ens berör ämnen större än i vår egen lilla bubbla.
Det är inte att jag inte har större åsikter än så, utan det är bara inte den typ av blogg.
Men.
Alla regler har undantag.
För mitt i alla mina i-landsproblem, stora som små så jag å min familj ett hus, mat på bordet å övriga familjemedlemmar på max ett par timmars avstånd.
Inte alls särskilt långt från oss finns det människor som inte har det så.
Föräldrar som sätter sina barn på båtar de vet är dömda att sjunka för å fly för risken med att stanna hemma är större.
Människor som övergivits å männsikor som behöver hjälp.
Så min vädjan denna fredagsmorgon blir Martins monopol-mantra "många bäckar små" å en vädjan om att ni, som jag, skänker en slant till hjälparbetet för dessa männsikor på flykt.
Ingen kan göra allt.
Men vi måste göra något!
Jag har fortfarande hopp om mänskligheten.
Har ni?
Följ länken å lägg ett bud på vår kommuns bidrag. :)
Jag är inte själv ett dansbands-fan, men jag kan gå i god för åtminstone en hemskt trevlig receptionschef på det där hotellet. :D
Robbie Williams.
En narcissiskisk mansgris som svär, kysser norska småtjejers rumpor å säger "jag har stor kuk" på scen.
Som gör musik som jag älskar.
Storhetstiden är förbi, det medges.
Han bör nog inse att fansen blir äldre å testa nått annat än "jag-älskar-sex" i mellansnacken.
Medelåldern på publiken var nämligen en bra bit över mina 28 år å vid extranummren bevisades det alla gånger att de gamla låtarna är de som funkar för den stors massan, även fast den unga tjejen framför mej jublade av glädje när Robbie-huvudet i scenens centrum förvandlades till en apa inför Me and my monkey.
MEN.
Jag är inte besviken.
Det var en bra show å de gamla låtarna är fortfarande bra.
Sin, sin, sin å duetten Kids(med förbandskillen olly murs) var tillsammans med bodies höjdpunkterna i min bok.
Å avslutningen, där hela Ullevi sjöng angels, kan jag inte heller dissa.
Konserten kan inte ens mäta sej med den vi såg på samma plats 2006.
MEN.
Jag är nöjd.
Å väldigt glad att jag kom i väg! :)