Varför finns inte sånna här tröjor till vuxna för? ;)

( http://www.kappahl.com/sv-SE/kappahl/kids/alla-barnplagg/321737/ )

Jag kan ju knappt kommunicera utan emojis(saknar det så här på bloggen!) som den sms-nörd jag är å hade gladeligen tagit på mej en tröja med emojis(som ni vet! :P)

Anyway.
Här sitter vi å vrålglor på våra skärmar jag å barnen.
De har en liten lego-paus å Viggo ser på julkalendern! ;)

Den må va utskälld å hatad å "inte som vanligt" men Viggo älskar den å jag gillar med det jag hör. ;)

Jag sitter här å funderar lite på hur snabbt dagen gick å på att min eviga tungsinthet faktiskt har lättat.
Jag känner igen mej själv, den gamla Lisa som jag var för typ tio år sen.
Som vill göra saker å ser positivt på det mesta.

Tänk vad onödigt länge jag inte mått mitt bästa?
Det är inte så att det varit katastrof under tio år, jag har mått bra också, det har jag verkligen.
Men i perioder å i synnerhet de senaste åren har jag tagit på mej för mycket å inte haft någon ork kvar till vettiga å roliga saker å framför allt de senaste månaderna har ju ångesten tagit över som de flesta av er vet.

Men nu som sagt.
Känns det lättare.
Jag vågar hoppas lite på att medicinen hjälper mej att få den där extra sparken att orka å kunna förvalta alla verktyg jag egentligen har att tillgå.
Å att jag kanske får må mer bra än dåligt framöver.

Alla får tycka vad de vill å det är säkerligen olika, men för mej var medicinering en bra idé å en magisk hjälp vad det verkar so far.
(Blygsam optimism är bättre än besvikelse dock. ;P)

Nu ska jag ordna i hop lite mat här innan vi ska till förskolan å kolla på vår tärn-gosse! ;)

Kram å tack för ni läser(å skriver en kommentar eller två?! :P) <3

Allvarligt talat.
Att ta med två fredagströtta kids till McDonalds för å äta där bär man samtidigt är lätt Illamåend å känner sej lite down är verkligen inte att rekommendera...
Vi tog oss igenom det, å en dag med energi hade jag nog till å med tyckt att det funkade lagom bra, men denna gången kändes det mest som jag tjatade å tjurade å förstörde barnens mys. :(

Har riktigt dåligt samvete för det å kände mej som sämsta mamman(å människan) ever när vi svängde in på uppfarten.

Möttes av världens finaste krans på trappan å tog till lipen av tacksamhet. <3

(Svindålig bild, men jag intygar, den är den finaste jag sett på länge.)


Det är min söta pappa som stod för den leveransen men jag får nog lugna mej en stund innan jag ringer å tackar för å minimera risken att fördärva deras mys också med mitt lipande... :D

Pyjamasbyxorna är på här å nu ska jag tända varenda ljus, sätta på lite musik, laga min pasta(behöver äta! :)) å öppna en flaska El coto.

Sen ska resten av kvällen spenderas i soffan tillsammans med boysen! ;)

Kram på er nu å hej på en stund! ;)

Ryggen känns redan bättre å vi är hemma å vänder innan vi ska skjutsa Martin å stanna å äta PÅ McDonalds.
Jag ska fortfarande ha pasta-frossa men barnen har blivit lovade detta "underbara" fredagsmys!
Hur kul kan det va liksom?
*emojiapan som håller för ögonen*

Fick ett tips på på mitt tidsinställda smink-inlägg om ögonskuggan här ovan.
http://www.tikei.se/produkter/oegonskuggor/tikei-oegonskugga-serenity.php
Verkar onekligen intressant! ;)
Tack för det tipset! ;)

Rätt skönt med helg igen.
Känner mej ganska så splittrad i dag igen.
Lite stressad å orolig.
Kan inte sätta fingret på vad som är orsaken men det känns liksom inte helt hundra.
Hoppas det lugnar sej under kvällen för det är så drygt...

Vi hörs sen oavsett.
Kram å trevlig start på helgen! ;)

Ska föreställa min favvis-emoji förståss! ;)

Övertrött å flamsig skulle jag beskriva mej själv just nu.
Om känslorna åker bergådalbana undrar ni?
Jotack. Det kan man lätt påstå. ;)

Nu är jag ju dock hellre euforisk å fnissig än otrevlig å lättprovocerad men det har varit en tuff dag.

Jag klamrar mej vid citatet "om du inte behöver medicin kommer du inte känna något alls" å väljer att rida ut den här känslostormen i hopp om att komma ut som mej själv på andra sidan...!

Ångest har jag faktiskt inte haft sådär hysteriskt alls sen jag började med medicinen å under längre å längre stunder känner jag mej som innan.
Å med innan menar jag när ångesten inte var ständigt närvarande.
Å det i sin tur är nog egentligen någon gång innan Viggo föddes.
För åtta år sen.
Förstår ni hur länge jag inte mått som jag borde..?!

Anyway.
Jag är hoppfull som ni här.
Även om jag inte riktigt vågar tro att det äntligen vänder..

För övrigt tycker jag faktiskt att ni är ganska så kassa på å kommentera.
Besöksstatistiken klättrar högre å högre men det är ändå nästan jämt tyst som i graven från er. :(
Till å med när jag tigger å ber. :P

Kommentarer gör det så mycket roligare å jag blir så glad för era små rader! :)

Så.
Pretty please?
Säg något..!
;)

I kväll väljer jag bort löpbandet å ersätter det med rostad mjuk pepparkaka å glögg i äkta "i-morron-är-vi-lediga-anda"! ;)
Till det fortsätter vi med VD som egentligen mest känns fjantigt efter downtown(jag behöver klass! Vad ska man se?! ;)).

Nu ska jag gosa lite med min Leo.

Kram å hej!

Inte mindre än två tidsinställda inlägg har jag bjudit
på denna onsdag.
Hoppas ni gillar! ;)

Jag har en rätt vidrig dag faktiskt.
Medicinpåverkan(började med en hel tablett i går som sagt!) eller bara dåligt humör, men jag känner mej med irriterad.
Noll tålamod å har fått behärska mej rejält för att inte snäsa å va otrevlig hela dagen.

Tur jag inte ska i väg på något i kväll å att jag är ledig i morron i fall det dåliga humöret skulle hänga i...

Nu ska jag vila en stund innan det är dags för matlagning å övriga vardagsbestyr här.

Kram å hej! ;)