Det enda jag kände i ryggen på träningen var en uns av rädsla.
Annars nada! :)
Hurra å jippi till det.
Hur det står till med orken å konditionenen efter uppehållet är en sorgligare historia.
Men det får jag ju jobba tillbaka. ;)

Träningsvärken i benen efter gårdagen ska vi helst inte ta upp alls. :)

Nog tjatat om träningen nu. :)

Viggo hade ju en kompis med sej hem i dag.
Å de hade så galet roligt hela tiden.
En fröjd å se honom så glad.
Å när kompisen åkt fick Viggo förtroendet att åka inlines själv till lekplatsen å sen vända där å åka hem så gott som direkt. (Hans mobil var urladdad å vi skulle äta inom 20 minuter. :P).
Jag hörde hur en kompis han mötte på vägen frågade om han ville stanna där å leka å tvivlade på om han skulle komma i håg vår deal när han fick ett sånt erbjudande.
Men tänka sej. Han dök upp en stund senare. Å när jag berättade att jag hört kompisen fråga sa han bara att han visste ju inte om han kunde stanna. :)
Så stor han blivit den pojken. <3

Med den här glädjande läsningen säger jag gonatt å tack för i dag. :)

Vi hörs i morron! :)

Bloggserver-fail här på morronkvisten, men nu verkar det funka igen.

Såhär sorglig ser min nuna ut i dag.
Plus tio år å gigant påsar under ögonen.
Vädret drar ner energinivån å Viggo's humör håller på å ta knäcken på mej.
Vad jag än gör, å hur jag än kämpar känner jag mej som världens mest misslyckade mamma med ett barn som alltid är arg. :(

Jag når inte fram å mornarna i synnerhet är katastrof. Allt är fel å hur jag än försöker förebygga bekymmer är det alltid något som kraschar.
Känner mej desperat å slutkörd å undrar hur jag kan göra för å hjälpa?
Ska det va såhär att va sju år eller ligger det djupare bekymmer bakom?

Jag å Leo körde direkt till Ica efter Viggo var lämnad.
Första gången jag är där denna veckan(?! Helt sant!) å nu har vi två timmar på hemmaplan innan det är dags att köra i väg igen.

Jag tänker mej en stunds träning redan nu på förmiddagen så jag kan gå å sätta mej på föreläsning med gott samvete i kväll.
Micke Gunnarsson(googla!) ska prata här i asarum å jag hoppas jag går där i från med en bättre inställning till livet å föräldraskap å inte med känslan att allt jag gjort hittills är fel. :P

En dusch å någon form av lunch hoppas jag också hinna fixa, men först varvar vi ner lite på sedvanligt vis.
Kaffe å mattidningar.
Thats my thing det. :)
(Testar MittKök för första gången. Älskar ju tv-programet men hatar webbplatsen, där allt tar en miljon år att hitta, så vi hoppas tidningen håller en hög klass. :))

Vi hörs igen.
Kram å hej! :)

Som sagt.
Solglas med styrka O-C-H en ny keps.
Jag må älska vårsolen å ljuset, men det triggar huvudvärk på stört om jag inte är försiktig.

Jag dricker vårens första altan-kaffe å tok-längtar efter när det här blir verklighet varje dag.
Kan till å med tänka mej att ställa klockan å stiga upp tidigare för å få den lilla stunden innan jobbet när det väl blir så varmt. :)

Har lagt in om sommarledigheten i dag. Hoppas på mina önskemål beviljas å ser fram emot den där sommaren. :)

Leo har en kompis här å jag kör på min inövade nästintill vita lögn om att jag inte klarar sätta i gång nått tv-spel(det är faktiskt sant för övrigt, men sen vill jag helst inte lära mej heller. :P)å halvt om halvt tvingade ut dem på studsmattan i stället. :P

Viggo ville inte leka med en egen kompis(?! :() men låter sej gladeligen brottas ner av de mindre på studsmattan.
Ska snart se om han vill spela nått med mej i stället så de får va lite själva också...

Är det där något jag bör oroa mej för förresten? Att Viggo aldrig ringer kompisar på helgerna(när jag hämtar tre är han för trött, det har jag konstaterat för många gånger).
Jag oroar mej lite för att alla andra i klassen leker hela helgerna men aldrig att någon ringer eller ber om å få leka med Viggo?
Personligen tycker jag det är mysigt å ha familjetid å njuter gärna av dem när vi är lediga så länge barnen vill va med oss, men kanske ska jag uppmuntra lekandet mer?

Hur tänker ni andra?

Nu ska jag äta middag faktiskt.
Tränar i kväll å tänkte passa på att äta i lagom tid innan för en gångs skull. :)

Vi hörs lite senare. :)

Jag avslutade denna sjuårsdag med att smita i väg å träna ett killer-pass yoga.

Å med killer syftar jag på försök till balans-positioner á la yogagirl! :P
Jag är så galet osmidigt å balansen är inte på topp,en jag krigade.
Å njöt.
Yoga är verkligen härligt. :)

Innan jag stack hann Viggo få "sitt första samtal från långt bort" när Stina ringde för å gratulera samt äta den underbara önskematen: falukorv å makaroner. :P
Å så har födelsedagsbarnet spelat ut hela känsloregistret! :)
Han har varit glad, lycklig, sur, retfull, spelat över å varit fly förbannad. :)

Direkt när vi kom hem i eftermiddags sa jag åt Viggo att leta fram sitt ute-sittunderlägg så att han har nått å sitta på när de ska till ihre i morron.
Det där underläget ska för övrigt alltid ligga i hans skolväska, men han har packat ur det å (såklart!) slarvat bort det.
Ungen fick spelet å började skälla.
(Jo, det krävs ytterst lite ibland)
Han gapade att han skulle ringa polisen så de kunde hämta mej,
(var får han det i från?! jag har då aldrig hotat med polisen!)
I vilket fall ville han inte ha mej som mamma längre å jag var sämsta mamman i världen.
*emojiapansomhållerförögonen*
(Allt för jag bad honom hitta något han själv förlagt. :P)

Sittunderlägget hittades pojken lugnade ner sej.
Ett par timmar senare frågade jag hur det hade gått?
Om han fick tag på polisen å om de verkligen hämtade mammor? :)
Då klappade han mej på ryggen å sa:
"Ah. Jag tänker inte ringa.
Du är ju världens bästa mamma."

Man får veta att man lever alltid. ;)

Men jag säger som jag brukar säga till barnen: tänk om vi inte haft dem.. Vad tråkigt vi skulle ha då. :)

I det stora hela har det varit en fin födelsedag, trots att vi spenderat större delen av den hemifrån å på olika håll. :)
(Mest jag som har dåligt samvete för det kan jag tänka.. :P)

Resten av kvällen ska jag ägna åt tv-tittande. :)

Tack för i dag å gonatt! :)

Jojjomensan.
Utvecklingssamtalet var flyttat till nästa tisdag(hade jag glömt!) så vi kom hem lite tidigare än jag först trott.

Barnen har som sagt tagit lov å jag sitter här å funderar lite bittert på om de här lediga dagarna kunde haft sämre timeing?
Varför?
Jo, Viggo å Leo är inne i en så tradig period just nu å bråkar å retas konstant.
Från det dom vaknar å varenda minut när de vistas inom samma lokal.
Fruktansvärt tröttsamt å slitigt å så galet onödigt.
Dom behöver inte va kompisar jämt, men varför struntar man inte bara i varandra i stället för å tjafsa konstant?

Gah!! Vi får hoppas att det ger sej(helst fram tills fredag då det är dags att kalashandla!) men med mitt sedvanligt dåliga tisdagshumör är jag inte särskilt hoppfull.

Nu är det dags å rycka upp mej lite å spela ett parti uno(om det går att komma överens om vem som börjar!) å sen laga lite middag.
:)

Vi hörs senare! ;)