Här fortsätter vab:et en dag till.
Viggo är dock piggare så vi får se hur det blir med morrondagen. :)

Själv var jag inte ens sugen på å masa mej upp, men kaffeabstinensen blev för svår så är sitter jag nu.
Medan barnen fortfarande ligger nerbäddade. :)

Planen för dagen är väl likvärdig med gårdagen.
Inga större utsvävningar helst utan bara vila, vila, vila för oss som behöver det. :)
Å så ett par tusen omgångar av UNO också troligtvis. :)

Jag har en fråga till er i dag också hörrni.
När började era barn få va ensamma hemma?
Viggo önskar inget hellre, men eftersom vi inte har en hem-telefon, så vi kan inte nå varandra, har jag inte vågat ens köra till affären med honom själv hemma.
Å så känns han så liten.
Att Gustav var lika gammal när han cyklade direkt hem efter skolan å gjorde mellanmål till sej själv back in the days känns lite galet. :P
Viggo ska få Martins gamla mobil i födelsedagspresent(att kunna ringa med å spela på hemifrån! Inget annat!) men frågan är om denna hönsmamman vågar släppa taget ändå? :P

Hur tänker ni där?
Finns det en åldersgräns?
När är det okej?

Nu ska jag fylla upp kaffet en omgång till! :)
Hörs senare! :)

Ni vet ju att Leo har haft bekymmer med å kissa.
Inte lite ynkligt svid eller så utan så-ont-så-han-gråter-smärta.
I måndags var han på vårdcentralen å fick med sej stark salva, en remiss till barn å en bunte papper.

Martin har ringt barn i dag igen å vi fick en tid.
Om ytterligare en vecka.
Känns väl sådär om ni frågar mej.
Ännu lite längre som den lilla stackaren ska behöva lida å ytterligare än veckan(å sen säkert ännu längre) utan att kunna kissa ut ordentligt... :(

Han har som sagt varit pigg å glad ändå.
Men de senaste dagarna tycker jag att han har varit mer dämpad å klagat över ont i magen i mellanåt.
I dag ville han inte alls till förskolan, men jag(å hans pedagoger) tycker han är glad å leker som vanligt när han får komma dit.
Det svider till i mammahjärtat men vi kan ju inte precis bara gå hemma å vänta heller.

Min lilla krigare.
Han kämpar på å så gör vi...

Jag blir lite nostalgisk å frågar Leo "När blev du så stor?"

Han svarar:
"'Men mamma. Det var ju länge sen!"

:D

Tänk, min minsta.
I år fyller han 5.

Jag är imponerad över hur stor han blivit å hur han har förändrats min Viggo.
Det krävs ett inte så litet mod för å testa något helt nytt utan att känna någon där.

Å som han gör det.
Stegar in, rakryggat å säger hej jag heter Viggo å sen bara kör. :)

Wow säger jag bara! :)

Jag spelar Uno med Leo.
Han frågar: "mamma hur många kort har du?"
"TRE" svarar jag.
Då lägger han ett +2 kort å säger:
"Ha ha, nu har du 5!"

Dessutom är det alltid han som delar ut korten å har stenkoll på hur många han gett till var å en. :)

Ungen är bara några månader äldre än fyra år men han har koll på sin matte skulle jag vilja påstå! :)

<3

(Obs! Jag kunde tydligen inte räkna å skrev fel först. Poängen blir lite klarare med rätt siffra på rätt plats. :P)