Älskade barn!   

Jo jag är nästintill mållös!

Som sagt!

Malin Sörmlind är en underbar fotograf!

Viggo samarbetade som sagt i max em minuter, men det blev visst en hel del bra bilder även på honom å det är jag alldels särskilt glad över, för även om jag inte är i närheten av Malin, så fastar ju Leo i allafall än så länge även på de bilder jag tar. :D

Här kommer tre underbara smakprov från dagens fotogafering. :)

     

Om ni inte facebook-gillar Fotograf Malin Sörmlind kan ni göra det HÄR å inom kort händer det grejer på hemsidan också.

Dit kommer ni genom att klicka på bilden här nedan. :)

 

 

Mina barn är 3½ år respektive 1 år.

Det är helt, helt galet.

Inom en snar framtid kallar verkligheten, å den är mina mammaledighetsdagar för evigt förbi.

Det här har varit de absolut bästa året i mitt liv, å jag har verkligen njutit av tiden hemma.

Men hur mycket dagis-ångest å jobb-ångest som än bor i min kropp känns det okej att ta nästa steg i livet.

De är dags nu.

Men fram tills dess, så ska vi fylla våra dagar med lek å bus å låtsas att vi ska va lediga för alltid!   

  Alltså, nu har jag studerat denna bilden en stund.

Men hur jag än tittar så kan jag inte hitta ett gemensamt drag hos mej  å Stina...

Gör ni det? :)

 

Födelsedagsbarnet behagade vakna först av oss alla i morse, redan vid sex.

Jag försökte muta med välling men det var inget han köpte precis. :)

Vi pallrade oss upp å sjöng Ja må han leva i stället. :)

Han fick sin väska, en bok, ett pussel å en little people-traktor å så en egen bil av storebror. :D

 

Viggo var supeduktig å hjälpte Leo å öppna sina paket, men inte förrän vi sa att det var okej. :)

Innan Viggo å jag drog å gympade vid tio var huset färdigstädat å tårtorna klara. :D

Man hinner en hel massa när man stiger upp så pass tidigt som id sex. :D

Klockan tre började kalaset.

Vi låg lite efter men det var inte så farligt ändå.

Maten var supergod å tårtan likaså. :)

Leo åt med got aptit. :)

 

Jag hade som vanligt tagit i rejält så vi har sallad till ett helt kompani över å en hel tårta.

Tur att Jajja å co kommer i morron å fortsätter firandet å hjälper oss äta upp det. :D

Leo fick en massa fint, en blå BobbyCar med släp, en födelsedagsflagga, filt å mössa från Villervalla, brio-giraff, pussel å lite till. :D

Ungefär samtidigt som familjen Ahlér anlände(de kom senare) började Viggo's avudsjuka sippra över.

Han åt yttepyttelite å var därför även trött å fick utbrott över både det ena med tredje.

Nån mat skulle han verkligen inte ha å det var bara argt å bråkigt där ett bra tag. :(

Jag tycker lite synd om honom, även om vi verkligen försökt förklara att det varit Leo's dag å att Leo inte får nått när han fyller år osv, men det blev för mycket tillslut.    

Även om Viggo rent utseendemässigt så gott sombara är lik sin far så ser jag så mycket av mej själv i honom.

De där utbrotten, de känns i hela mej å jag kan liksom minnas hur jag reagerat likadant liksom.

Det är jag som liten, fast i min sons kropp.

Hoppas han ärver någon trevlig egenskap från mej också bara. :D

När de sista gästerna åkte hem åt Viggo i allafall å bägge barnen däckade strax därefter.

Vi andra, alltså jag, Stina å Martin flyttade ner till soffan.

Där har vi hängt nu en stund, jag framför datorn medan de andra två spelar det där Wordfued mot varandra.

De har så gjort i timmar nu.

Jag har inte sett Martin så mycket tillsammans med sin telefon sen de där arga fåglarna hittade in i den.

Han hade till å med den med sej in i sovrummet i går, å det har nog aldrig ens hänt. :)

Jag är totalt slut.

De kostar på å ha kalas.

Jag hoppas Leo är nöjd med sin dag i allafall, trots den där ruskiga snuvan han fått.

Jag önskar egentligen att jag spenderat mer tid i hop med Leo,men det får jag ta igen i morron...

Avslutar med en fin fin bild på födelsedagsbarnet å hans moster. :D

  Gonatt alla!

(lite sovmorron i morron då? Please..?)