En något höstigare morronbild i dag.
Tända ljus å pyjamasbrallor inomhus.

Det ösregnar å är 15 grader.
(Måtte inte havet bli kallt. Jag är inte färdig!)

Vaknade å kände mej helt plötsligt tillfreds med att semestern är slut.
Är inte det märkligt? Hur man kan bygga upp en sån ångest för att sen dagen därpå nästan känna en lättnad över en ny fas?
I vilket fall ska jag omfamna känslan för allt vad jag är värd.
Leta upp den där upprymdheten jag alltid känt inför skolstarter å ta tillvara på nystarten som "hösten"(själva klimatskillnaden kan jag dock vänta på lite till) alltid ger! :)

Vad skönt det hade varit om känslan bestod.
Det håller vi tummarna för va? :)

Nu ska jag duka fram en extremt sen frukost till min stora pojk å jag! :)

Vi hörs sen!
Kram å hej! :)

Dunkade huvudvärk, panikkänslor å en mage som kraschat fullkomligt.

Å mest av allt, stor sorg över hur illa det blivit.

Såhär ska det inte kännas.

Allvarligt talat.
Jag håller på å krypa ur skinnet av olust inför jobbstarten.
Då är det inte vanlig tillbaka-från-semestern-ångest utan nått mer.
Nått djupare.

Fortsätter det kännas så här måste jag ta steget.
Då är det dags för mej att säga tack å hej å göra något annat.

Frågan är bara vad i hela friden det skulle vara..?

Slut på ursäkter.
Bort med semesterkilon å centimetrar.

In med god vanor.
Lowcarb å träning.

Jag har lyckats innan å kan göra det igen! :)
Å nu finns, som genom ett trollslag, både viljan å motivationen där igen.

Heja heja mej! :D

Jag har bosatt mej i köket.

Bästa sättet att mota bort ångest på när havsbad inte är aktuellt. :)

Full fokus på något helt annat å lite återhämtning i allt intensivt!

Fröknäcken, hamburgare, rattatouile, räktårta å grekisk pytt i panna ska väl hjälpa en del.
;)